Att vara vilse

Du går i en mörk skog. Du har gått länge, längre än du trodde att du skulle gå. Det är en massa grenar och stubbar på marken som hindrar dig från att ta dig framåt tillräckligt snabbt och du vet att du måste hinna ut innan kvällen, då det blir ännu mörkare och svårare att gå. Du vet ungefär hur långt du har kvar, men du kan inte riktigt vägen. Du inser att du går i cirklar och försöker komma på en taktik för att hitta ut. Du samlar dina tankar och börjar gå framåt, träd för träd. Du hamnar plötsligt på en plats där du inte varit tidigare och inser att du faktiskt tagit dig en bit mot slutet. Du fortsätter att gå, lite hoppfullare än förut.

Fortsättning följer.


forts.

Du ser ljuset någonstans där framme, men du vet inte riktigt hur du ska gå för att snabbast och på bästa sätt ta dig dit. Du är trött och vill bara ut ur mörkret. Tiden börjar rinna ut.


forts.

Du springer sista biten. Du är snart framme. Du tänker för en stund vända om och ta ett varv till, då du misstänker att vägen kanske inte är helt den rätta. Du känner dig inte helt nöjd med vägen du tog. Men känslan av att vara framme överväldigar dig och du vill bara ut. Du kliver ut ur skogen och lämnar den bakom dig.


 Klar med tentan! Så skönt!

Kommentarer
Postat av: Kajsa

Ha ha ha! En hemtentas effekt på vardagen. =)

2007-11-22 @ 17:24:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback